Igår träffades de kvinnor i Norrbotten som är kommunstyrelseordförande (en), kommunstyrelsens vice ordf (sju) och landstingsråd (tre) för att samtala om gemensamma frågor, utmaningar, problem och möjligheter. Det var ett mycket givande samtal.
Vi gick igenom en del statistik och konstaterade bla att av de Eu-medel, statliga och regionala medel som ska gå till regional utveckling så får männen 90% av dessa medel.
Kvinnor har svårare att få lån, starta-egetbidrag mm.
Det är också så att kvinnor har svårare att få sjukersättning, som kvinna utsätts du för en hårdare granskning och bedöms på ett annat sätt.
Man tror ju inte att det är sant.
Att könsfördelningen i fullmäktigeförsamlingarna är ganska nära 50/50 är ju fantastiskt men det gäller att borra djupare. I Norrbotten är ju 13 av 14 kommunstyrelseordfäranden män. Hälften av vice ordföringarna är kvinnor men med tanke på ordförandefördelningen borde det ju vara 13. Pga av att fördelnigen är så sned från början så blir det etter värre när alla följduppdrag ska tillsättas - det finns ju bara män att välja på...
Strukturerna är byggda av män, för män och även om Sverige är världens mest jämställda land på pappret så är det en lång vandring kvar. En vandring som kommer att vara fylld av motgångar och bakslag. Men framåt ska vi gå och vi måste stötta varandra.
Det är så lätt att säga att det gäller inte mig, jag är inte diskriminerad, jag kan minsann ta för mig och jag har makt och inflytande. Och så kanske det är men de manliga strukturerna kvarstår och samhällets medel fördelas vansinnigt orättvist och det gör mig så förbannad och förtvivlad. En ilska och frustration jag tänker använda till att förändra.
I politik och kärlek är allt möjligt. Det är mina ledord här i livet. Jag tror verkligen på möjligheten att förändra och kraften i viljan att göra det. Därför är jag politiker och i mitt nuvarande uppdrag har jag chansen att göra skillnad. Men inte ensam – det är tillsammans vi gör världen bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar