lördag 30 oktober 2010

Kryss, kungar och primadonnor.

Då var valkonferansen över för denna gång. Den som ska välja partikamrater till en mängd interna poster som hör ihop med landstingsvalet. Ja, det var en märklig tillställning måste jag erkänna, först diskussioner om vem som hade rösträtt. Skulle vi följa tidigare valkonferanser och praxis eller skulle vi endast låta 14 ombud från alla arbetarekommuner ha rösträtt. Jag skulle vilja se när en partiförsamling ger varje arbetarekommun en röst oavsett storlek och antal medlemmar. Nej, det brukar föregås av många diskussioner om hur många röster som ska tillfalla dom stora arbetarekommunerna och hur antalet medlemmar ska avspegla sig när ombudsfördelning ska ske. I det här fallet så har distriktsstyrelsens utökats med ett ombud från alla arbetarekommuner, i en sann demokratisk anda och för att bredda beslutsfattandet. Annars så hade distriktsstyrelsens 15 medlemmar själva haft beslutsrätten.
Ja, sen har det då varit presskonferanser och utspel än hit och än dit. Men det vore väl ändå klädsamt om "experterna" visst vad dom pratade om innan dom började racet i media.
Nåja, sen till kryssen.....kryssen är ju väljarnas möjlighet att försäkra sina kandidater en plats i den församling som valet avser. I det här fallet landstingsfullmäktige. Men det tycks råda en allmän förvirring om kryssens betydelse. Alla som känner mig vet vad jag tycker om kryss och kampanjerna som följer med fenomenet. Jag tycker rätt så illa om det eftersom det skapar såna konstiga och förvirrade diskussioner. Ta t.ex alla denna uppståndelse om länets "krysskungar", ja väljarna försäkrade sig om att Bucht fick en plats i riksdagen. Bra så och syftet med möjligheten att kryssa en kandidat i det allmänna valet uppfylldes. Men det har ju ingenting med dom interna valen som sedan sker. Han fick ju en suppleant plats i finansutskottet och inte alla dessa antaganden som skedd i media om hans eventuella utskottsplatser. Väljarna försäkrade sig också om att Niska skulle få en plats i den församling som valet för hans del handlade om, dvs landstingsfullmäktige. Gott och väl kan det ju tyckas. Men icke, då ska platser avsägas och man är inte ens kvar under hela valkonferansen. Inte ens så mycket kan man ge sina partikamrater som ska väljas till andra poster. Men jag är inte direkt förvånad, eftersom vanlig distriktsstyrelsemöten sällan bevistas om det inte rör en själv. I Asien finns ett uttryck som handlar om att inte tappa ansiktet och därmed visa sina svaga sidor. Några har tappat ansiktet för länge sedan, det är min åsikt efter dagens valkonferans.

fredag 29 oktober 2010

"hotelldöden"

Hotelldöden inträffar efter alltför många och oftast ensamma kvällar på ett hotellrum. För min del inträffade hotelldöden i kväll. Jag är återigen i ett hotellrum i Luleå och dessutom är det fredag. Kära maken har åkt hem till vårt älskade "Lilla Huset på Kyrkholmen" och här sitter jag. Jag roar mig kungligt, en fredagkväll som den här med att läsa handlingarna till nästa veckas Nordiska Rådets session på Island, bläddrar dessutom runt i borgarnas budgetproposition och läser mailen. Jag erkänner att jag låter som en gnisslig dörr.....men oj, jag spritter till av lite glädje, för nu blev jag rädda av Criminal Minds på kanal 5!
Ciao!

måndag 25 oktober 2010

Ny mandatperiod, nya former

Snart händer det grejer här på Norrblogg. Håll ögon och öron öppna.
Ny mandatperiod bjuder på nya upplägg, skepnader och drag.

onsdag 13 oktober 2010

Motioner, motionera mera.

Nu är ju jag, tyvärr en stor och varm anhängare av "soffpotatis-stilen". Jag är otroligt slö när det gäller motionerande typ jogga, styrketräna eller kliva upp i ottan och gympa. Nej nu pratar jag om motionsskrivandet till riksdagen och det arbetet sker varje år vid den här tiden.
Jag har under förra året jobbat på med frågor som är specifika för oss som bor glest och i inlandet. Mobiltelefoni, hur rackarn ska man kunna hantera sin dagskassa om man bor långt från en tätort och hur ska en liten kommun kunna ha råd att bygga nya hyresrätter? Men jag har även jobbat med frågor som handlar om arbetsmarknadspolitik; A-kassan, nya utbildningschanser och hur möjliggör politiken för nya jobb och företag. Som riksdagsledamot måste man ha ett brett, men ändå ett spetsigt perspektiv på sina frågor. Låt mig ge ett exempel på vad jag menar....som Kommunalare och LO-distrikts ordförande har jag alltid rätten till heltid och det fackliga inflytandet liggande närmast hjärteroten, men jag måste också kunna jobba med frågor som handlar om det moderna slavarbetet ur ett nordiskt-baltiskt perspektiv. Låter det lite suspekt? Ja, men egentligen är det ju fullkomligt logiskt......eller?!

onsdag 6 oktober 2010

Kaxig och stolt!

Från Norrbotten kan vi konstatera att valrörelsen återigen var en framgång. Vi har ett stabilt fackligt-politiskt arbete, vi attraherade väljare, stod bakom det rödgröna samarbetet och vi stod upp för vår partiordförande. Vad mera kan man begära av oss? Ingenting, enligt mig. Vi gjorde ett bra jobb med ett fanatstiskt resultat. Jag hoppas innerligt på en och annan norrbottning i grupperna som ska jobba med det som kallas "Kriskommissionen". Vi har säkert ett och annat tips.....

tisdag 5 oktober 2010

Sverigedemokraterna marscherar.

Äntligen visade Sverigedemokraterna sitt rätt ansikte och åsikter, på tiden, får jag väl ändå konstatera!
När riksdagen har sitt högtidliga öppnande så ingår en mässa i Storkyrkan, den är frivillig och brukar vara väldigt bra. Jag är inte kyrklig av mig till vardags, men jag har nog ett arv med mig från mina farföräldrar som värnade väldigt mycket om sin kristna tro och kapellet i Västerfjäll. Nåja, men i år har jag ju min egna lilla protest mot SD:s politik, så jag var ju aldrig där i Storkyrkan. Jag har bara hört om hur andra upplevde när SD:s ledamöter marscherade ut ur Storkyrkan. Jag konstatera att dom inte direkt har stärkt sin trovärdighet som politiskt parti och dessutom har dom kraftigt skämt ut sig rejält! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet.
Undrar om dom tänkte på att kungen är kyrkans nationella överhuvud och honom lämnade dom bakom sig i Storkyrkan när dom marscherade ut.....inte vet jag om det är direkt ett typiskt svenskt beteende att inte visa kungafamiljen respekt?! På tal om deras egen mörkbruna retorik.

En helt vanlig tisdag?

För dom allra flesta människor är den här tisdagen som vilken annan dag som helst. Man kliver upp och hjälper ungarna till förskolan, vaknar och äter en sjukhusfrukost, går till skolan eller ligger helt enkelt kvar i sängen. Lika många människor som finns i vårt land, finns det olikheter i våra liv. Är det något fel eller skrämmande? Nej inte för min egen del i allfall. Jag lever ett rätt så stillsamt familjeliv där hemma i Arjeplog och är glad när det går bra för ungarna och jublar när vi får åka till stugan i Västerfjäll. Men jag är inte så naiv, att jag inte fattar att alla människor inte lever sina liv som det jag gör. Man är kanske sjuk, förstår inte vad vi säger i det här landet, har inget jobb, ungarna kanske strular runt och livet är allmänt trassigt. Det är väl just där, i den insikten som min politiska passion glöder. Vi behöver inte alls vara lika, ha samma traditioner eller alltid prata samma språk. Men herre jisses, vi måste väl ändå ha ambitionen att utjämna klyftor och skapa likvärdiga möjligheter?! Poängen med livet och samhället är väl inte likriktning?!? Vem vill leva i ett sånt samhälle?
Politiken och demokratins roll är att upprätthålla en rättstat där alla människors lika värde kämpas för, varje dag. Jag är en stolt socialdemokrat, men just den här tisdagen, när riksdagens högtidliga öppnande sker, så tycker jag himlen är grå och stämmningen skum. Jag inser att främlingsfientlighet, konstiga debatter och försök med enkla retorisk lösningar kommer att bli en del av min arbetsdag. För mig är den här tisdagen inte vilken tisdag som helst.

söndag 3 oktober 2010

Upprop i riksdagen.

I morgon sker uppropet i riksdagen, det är då man blir riksdagsledamot på riktigt, så att säga. Jag är oerhört stolt över att vara riksdagsledamot från Norrbotten, det har jag varit från första dagen! Men den här gången känns det sorgligt och vemodigt. Inte över valförlusten, den har jag brutit ihop över och går nu vidare som oppositionspolitiker. Nej, jag är mera sorgsen över att vi får ett främlingfientligt parti i Sveriges riksdag. Jag ville inte tro det, jag ville så gärna tro att Sverige skulle kunna gå en annan väg än många andra länder. Men jag hade fel....så fel.
Sorgligt är vad det är, och jag kommer att göra en liten tyst protest, kanske mest för min egen sinnesfrid skull, men ändå. Jag brukar alltid ha en gäst med mig på riksdagens högtidliga öppnande. Vi går till Storkyrkan, går med glädje och stolthet på öppningen och käkar en och annan snitt. Men i år ska jag bara gå på det som jag måste närvara på, utan gäst.....det blir min tysta protest!