Hej
Ny vecka och ny gästbloggare och jag tänkte i godton presentera mig lite även om jag sedan tidigare skrivit här på Norrblogg. Då som ersättare för ordinarie bloggare Fredrik Lundh under den tid han var föräldraledig från riksdagsuppdraget, idag som gäst.
För er som inte känner mig heter jag i alla fall Hannah Bergstedt jag är född 1977, uppväxt i en liten by utanför Piteå med en mamma som arbetat inom handeln och en pappa som säsongsarbetat med asfalt/skogsavverkning. Jag bor i en suterräng villa i min hemby tillsammans med min man och våra två döttrar.
Jag tänkte börja med att skriva lite om hur det kom det sig att jag blev politiker. Politiken är för många något som rymmer en hel del negativa tankar, och under senare delen av min egen tonår kände jag själv ett djupt förakt för de politiska etablissemanget och hade aldrig kunnat tänka mig att jag tio år senare skulle ha tjänstgjort i Sveriges riksdag. Jag har funderat mycket på vart mitt eget förakt kom ifrån. Min okunskap och min känsla av maktlöshet gjorde mig arg, ironisk, och kritisk, tills en dag, när jag blev pressad att svara på frågan: Men vad gör du själv då? Ja vad gjorde jag själv då? Lyssnade på progg, tyckte jag var alternativ, drack en hel del rödvin, tyckte väldigt mycke och gjorde väldigt lite.
Idag möter jag många människor som känner samma förakt som jag själv gjort, och som tror att politiker är någon annan slags människor som tänker helt annorlunda och som man kan behandla nästan hur som helst. Det gör att jag har ett behov av att understryka min egen vanlighet, att jag faktiskt är precis som alla andra fast jag lägger min fritid på politik istället för att träna fotboll.
Det har tagit mig en hel del tankeverksamhet och en hel del funderande för att komma överens med mig själv i rollen som politiker. Men den blir stadigare, och jag hukar inte längre för att säga att jag är politisktaktiv. Däremot gilllar jag inte ordet politiker, för det tycks få människor att glömma att man ju faktiskt är så mycket mer.
Jag är mamma, jag älskarinna, jag är väninna, jag är dotter, jag älskar att dansa och sjunga, ligga vaken sent på nätterna och surra, läsa böcker, sitta vid symaskinen, eller pyssla med annat smått och gott i hantverksväg och mycket mycket mer. Förminska mig inte!
Jag försöker att varje dag göra val för att kunna säga att jag är en människa som är "kåt, glad och tacksam". Mer om det tänkte jag berätta imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar