fredag 27 april 2012

Unga fackligt engagerade!

Vi i LO-distriktete i Norrbotten via våra kursledare är duktiga på tvärfackliga utbildningar och det finns många unga fackligt intresserade människor i Norrbotten. Idag har vi haft en utbildning som handlar om främlingsfientlighet och rasism. Ett 15-tal mycket skärpta och talföra unga som hade laddat med frågor och årsikter. Idag deltog jag i egenskap av riksdagsledamot och mitt inlägg handlade om hur funkar det nu då i riksdagen när ett främlingsfientligt parti finns där. Jag gick igenom en del statestik på deras deltagande i frågestunder, motionsskrivande och interpellerande. Inget förvånande så handlar deras frågor om invandring, kriminalitet och islam. Kursdeltagarna hade många frågor och jag försökte ge så många svar jag bara kunde. Mycket av diskussionerna handlar om värderingar och hur ser vi på alla människors lika värde. Jag har stort hopp om framtiden, för hur det än det är så är unga fackligt intresserade mycket medvetna och har en stabil värdegrund. Jag är stolt och glad att få vara LO-distriktetes ordförande och känner mig ödmjuk inför att får ta del av klokskapen som den unga generationen fackliga medlemmar har!

fredag 20 april 2012

Bloggar som lever sitt eget liv!

Wow, nu blev det lite svårt för bloggen har ändrat utseende. undrar hur jag ska göra nu då.....bäst att först kolla om det här inlägget blir publicerat. Japp, förhandsgranskningen säger så i allafall. Jag ville skriva om kvinnounderskott och Arktis. det är en jätteutmaning ska jag säga er. Större utmaning än vi vill prata om. Läs min krönika i Piteå-tidningen så förstår ni vad jag menar!

onsdag 18 april 2012

Pajaladebatten fortsatte

I går hade jag min interpellation om Pajala, vi från Norrbottensbänken (vi kallas för bänkar) har ju försökt rikta fokus och blickarna upp mot Pajala och det som händer där. Tycker vi lyckas väldigt bra om jag får säga det själv. Min debatt handlade om utbildning och kompetensförsörjning.
Ni kan läsa och se på debatten här om ni vill.

onsdag 11 april 2012

Artikel av Bosse Bernhardsson

Jag har varit med i en arbetsgrupp i PES (Party of European Socialists) som har arbetat fram en rapport om just ungdomsarbetslösheten i Europa. Jag skickade ut rapporten som en "påskläsning" till mina kollegor i riksdagsgruppen och Bosse Bernhardsson nappade på den och har skrivit detta inlägg i debatten om unga utan jobb i Europa.

Bekämpa ungdomsarbetslösheten!

Europa är en kontinent i kris.
Bara som ett av många uttryck för denna kris var i december 2011 enligt Eurostats siffror 5,5 miljoner unga i EU mellan 15 och 24 år utan arbete. Det motsvarar Danmarks befolkning.

Det kommer att bli värre därför att Europas ledande politiker, majoriteten med hemvist till höger, har bestämt sig för att lösa krisen med hjälp av åtstramningspolitik.
Det som händer i Grekland har knappast undgått någon. Men också i Spanien, Italien, Portugal och en rad andra länder genomförs nu brutala ”besparingsprogram”, som kommer att göra dessa ekonomier fattigare.
Innan det i en avlägsen framtid blir bättre kommer det att bli mycket sämre, ännu fler arbetslösa och fattiga, ännu fler unga som tappar tron på både sig själva och politiken.

Det Europeiska Socialistpartiet, PES (Party of European Socialists), har lagt fram en idé om hur ungdomsarbetslösheten skall bekämpas. Man förespråkar en ungdomsgaranti som innebär att alla ungdomar skall erbjudas arbete, vidareutbildning eller jobbinriktad arbetsträning senast fyra månader efter avslutad utbildning eller efter att de har blivit arbetslösa. Ungdomsgarantin skall, som man skriver, understödjas av en ”genuin sysselsättningsstrategi” och bland annat finansieras med 10 miljarder euro hämtade från den europeiska socialfonden. Vilket är en bråkdel av de summor som mobiliserats för att rädda krisande banker.

ESP:s krav pekar i nödvändig riktning. En annan sak är att medlen från EU:s socialfond inte räcker till. Och att EU:s finansiella muskler överhuvudtaget (EU-budgeten motsvarar totalt 1 procent av EU:s BNP) på långa vägar räcker till för att häva krisen och vända den galopperande arbetslöshetsutvecklingen. Om medlemsländerna, delvis därför att de tvingas till det, fortsätter bedriva åtstramande ekonomiskt politik, kommer man snart att upptäcka att de socialfondsfinansierade insatserna är som att försöka stämma i bäcken.
Åtstramningspolitiken i EU:s medlemsländer måste överges till förmån för en expansiv, investeringsinriktad politik.

Sverige sticker ut i Europa. Ett skäl är att vi har utomordentligt goda offentliga finanser. Men Sverige sticker också ut därför att den svenska ungdomsarbetslösheten är så hög.
Sverige har inte den högsta ungdomsarbetslösheten. Det har naturligtvis katastrofekonomier som den spanska med 48,7 procent eller den grekiska med 47,2 procent arbetslösa ungdomar.
Men, som påpekas i PSE:s underlag, i några länder är förhållandet mellan total arbetslöshet och ungdomsarbetslöshet iögonenfallande. Sverige nämns särskilt.
I hela EU var den totala genomsnittliga arbetslösheten i december förra året 9,9 procent och ungdomsarbetslösheten 22,1 procent. I Sverige var den totala arbetslösheten 7,5 procent men ungdomsarbetslösheten 22,9 procent.
Sverige sticker ut. Statsfinanserna är i ordning och väldigt många ungdomar är arbetslösa.

Den borgerliga regeringen har skickat många miljarder till företagen för att de skall anställa unga. Det har i stort sett varit verkningslöst. Samtidigt har man rustat ner utbildningen och lagt ner den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
När man sent omsider inser sitt misslyckande väcks förslag inom alliansen om att rätta till misstagen genom att tvinga fram rejäla sänkningar av ungdomslönerna och försämra anställningsskyddet.

Arbetslösheten måste bekämpas genom investerings- och omfördelningspolitik som gör att nya jobb skapas i näringslivet och i den gemensamma sektorn. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas.
Sverige kan naturligtvis mycket bättre.
Och de europeiska socialdemokraternas idéer måste tas på allvar. Också därför att annars riskerar de sociala spänningar som nu växer i Europa att på sikt spränga sönder gemenskapen.