Jag går in genom porten till sanatoriet i Cieplice. Cieplice är en liten kurort som sedermera införlivats i staden Jelenia Góra. Jag har stämt träff med Danuta Miakienko, vi träffas på hennes arbete under arbetstid. Hon jobbar på ett av sanatorierna i Cieplice och har lång erfarenhet inom Solidarnosc (Sv:Solidaritet), fackföreningen. Hon gick med på att träffas för en intervju och berätta mer om Solidarnosc och sitt engagemang i fackföreningen. ”Jag har varit verksam inom Solidarnosc sedan 1980” berättar hon.
Danuta är ordförande för sin arbetsplatsavdelning och nationell representant för Polens sanatoriearbetare. Jag frågar henne vad hennes uppgift är som ordförande på sin arbetsplats
”Som ordförande ska jag förhandla med arbetsgivaren och se till att denne följer våra avtal. Vi har kollektivavtal men även enskilda avtal för varje arbetsplats. Mitt uppdrag är att se till att de som arbetar för ett så rättvist avtal som möjligt och att arbetsmiljön är god.”
Solidarnosc grundades i samband med storstrejken i Polen 1980. Det var en landsomfattande strejk i protest mot de undermåliga villkor under vilka människor fick arbeta. Man ställde krav på högre lön, bättre pensioner, kortare arbetstider, rätt till att bilda fackföreningar, införande av strejkrätt, att censuren skulle avskaffas och politiska fångar släppas.
Den stora uppslutningen och det massiva stödet hos folket; solidariteten mellan människor, samt att man lyckades förena alla olika yrkeskategorier gjorde att regeringen förlorade förhandlingarna och de flesta av kraven godtogs.
Solidarnosc hade en avgörande betydelse i frihetskampen samt återuppbyggnaden av Polen.
Under sin storhetstid hade Solidarnosc 10 miljoner medlemmar. ”Ombud för fackföreningar från hela världen kom till Polen för att lära sig av Solidarnosc hur man lyckas. I dag har vi emellertid bara 1,5 miljoner medlemmar vilket är en stor nackdel när vi ska kämpa för högre löner och bättre arbetsvillkor” berättar Danuta.
Solidarnosc har samma problem som LO när det gäller att nå ut till ungdomar ”Vi har svårt att nå ut till ungdomar. Bland annat för att många unga har visstidsanställningar och tycker inte att det är nödvändigt att engagera sig i fackföreningen. Genomsnittsådlern i Solidarnosc är därför 45 – 50 år” Men vad beror medlemsraset på?, undrar jag. Danuta svarar; ”Lech Walesa upprättade ett program med 21 punkter med förbättringar som han ville genomföra. Han lyckades inte uppfylla alla dessa löften när han var president, varför många tappade förtroende för honom och fackföreningen.”
Inom solidaritet finns fortfarande alla yrkeskategorier representerade ”Allt ifrån läkare till fabriksarbetare har egna avdelningar inom Solidarnosc” säger Danuta.
Danuta ser både för och nack – delar med EU. ”I nästan varje stad och by i Polen kan man se skyltar som förkunnar vad EU – pengar gått till just där. Det kan vara vägar som reparerats med mera. Ett stort minus är EU:s avsikter att inskränka strejkrätten”
Solidarnosc är fortfarande den största fackföreningen i Polen. Men man har inte lika stort politiskt inflytande som tidigare. Näst störst är OPZZ. Solidarnosc har inget sammarbete med något parti men Danuta berättar för mig att parlamentspartiet PiS, Prawo i Sprawidliwosc haft delar i sitt partiprogram som är hämtade direkt ur Solidarnosc program.
Klassklyftorna ökar stadigt i Polen. Levnadsstandarden är högre, men några få har fått det mycket bättre. Detta har sina rötter i kommunisttiden och planekonomin, berättar Danuta. ”En vanlig arbetares lön ökar i genomsnitt med 6% per år samtidigt som mat och bensinpriser m.m ökat med 20 – 30 % per år de senaste åren.”
Den 29:e Augusti ska Solidarnosc protestera mot att regeringen vill ta bort en punkt i kollektivavtalet. Just nu finns en gräns för hur mycket en VD kan tjäna. Regeringen vill plocka bort den gränsen så att en VD kan få hur hög lön som helst. Regeringen vill istället införa en begränsning på hur stor procentuell löneökning en arbetare kan få per år. Till hösten kommer dessutom en landsomfattande lärarstrejk att iscensättas.
Vad som var tänkt att bli en intervju på 40 minuter utmynnade i långa intressanta samtal och diskussioner. Efter två timmar sa vi adjö och skakade hand. Jag har insett hur viktig fackföreningen är för att hävda löntagares rättigheter och vilken stor roll Solidarnosc spelat för miljontals människor i Polen.
Men framtiden är oviss; kommer fackföreningsrörelsen att klara av att vara en motkraft till den internationella kapitalismens avarter, i en globaliserad värld?
Robin Enander, robin.enander@hotmail.com
Lästips: Vänstervindar, Solidarnosc, SSU
--------------
Kramgo Arvidsjaurbo, tjejgalen socialist, tankspridd halvpolack, fotbollsspelande trumpetare, heltokig SSU:are. Veckans sommargäst här på norrblogg är Robin Enander 15 år, som skriver från Jelenia Góra i sydvästra Polen.
P.S Jag ber om ursäkt för min frånvaro igår. Befann mig på resande fot hela dagen. D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar