Man ska vara frisk för att orka vara sjuk!

Den 27 mars lägger borgarna en proposition till riksdagen om den s k "nya rehabiliteringskedjan" och om den bortre gränsen för att vara sjukskriven. Den innebär följande förändringar från den 1 juli 2008:

Om du är sjukskriven 1 - 90 dagar:

Om du inte kan utföra något arbete på din ordinarie arbetsplats så omplaceras du till annat tillfälligt arbete hos arbetsgivaren.

Om du är sjukskriven mer än 90 dagar - - 180 dagar:

Du omplaceras permanent till annat lämpligt arbete hos arbetsgivaren. Om det inte finns något lämpligt arbete så är du själv skyldig att söka/ta annat arbete som finns på den öppna arbetsmarknaden och det gäller med hela Sverige som sökområde.

Om du är sjukskriven i mer än 180 dagar - - 365 dagar:

Sjukpenning kan bara komma ifråga om arbetsförmågan är så nedsatt att något arbete av betydelse inte kan utföras på hela arbetsmarknaden. Hänsyn kommer inte att tas till bostadsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter.

Om du är sjukskriven mer än 365 dagar:

Då får du ingen sjukpenning, du får söka försörjningsstöd hos kommunen (f d socialbidrag)

Ytterligare ett hårt slag mot sjukskrivna!

Remisstiden på utredningen har varit kort och hård befogad kritik riktas nu till borgarnas igen dåliga sätt att utreda och de hafsiga förslag som faller ut.

Kritiken är så hård att regeringen idag är ute och gör lite hastiga förändringar i propositionen. De säger nu plötsligt att resursjobb ska inrättas för dem som blir "utförsäkrade" när de nya sjukskrivningsreglerna införs. Det skulle då inträffa efter 365 dagar sjukskrivning!

Den moderat ministern Husmark-Persson säger till DN att "hon beklagar att det funnits en diskussion som lett till att många svårt sjuka känt sig oroliga!"

Skulle det vara något konstigt att de som är sjuka blir oroliga över borgarnas framfart att försämra sjukförsäkringen. Har man inte nog av att själv vara sjuk och försöka bli frisk så blir man nog jättesjuk p g a all oro. Förresten, så behöver man inte vara sjuk för att bli rejält orolig över det Sverige som håller på att växa fram med Reinfeldts regeringen.

Förslaget väcker många, många frågor och just nu:

Om jag är sjuk mer än sex månader så kan jag bli tvingad att gå från min anställning. Om jag bor i en mindre kommun med mindre arbetsmarknad så tvingas jag flytta från kommun.

Kanske det går bra om jag är ung, civilingenjör eller har någon annan högre utbildning? Då får jag säkert jobb, men inte säkert inom området jag är utbildad för. Vad var då meningen med högskoleutbildningen och vad gör jag med studielånen på några hundra tusen? Men, vem vill anställa mej som är sjuk?

Om jag är äldre, civilingenjör, har familj och bostad. Då kanske jag får jobb, men säkert inte inom det jag har min utbildning och erfarenhet. Jag får dubbelt boende och blir tvångsseparerad från min familj. Men, vem vill anställa mej som är sjuk?

Om jag är lokalvårdare, 50+, har familj och egen bostad. Det blir nog svårt att få jobb för jag är inte i en attraktiv ålder. Det blir att bo kvar i min kommun med den framtiden att jag ska hamna i det nya "resursjobb", vad nu det är (?), och vad ska jag leva av? Kommer jag att bli framtidens nya "fattigpensionär"? Men, blir jag friskare av att gå och oro mej över hur jag ska klara min framtid?

Hur slår detta i mindre kommuner där det normalt inte finns så många arbetsuppgifter att omplaceras till när man är sjuk och då särskilt efter 6 månaders sjukskrivning? Eller i det lilla företaget som inte heller har många arbetsuppgifter?

Ordspråket "man ska vara frisk för att orka vara sjuk" gäller verkligen idag!