En otrolig upplevelse

Fastän jag nu varit på en del Melodifestivaler genom åren så är det en lika stor upplevelse varje gång när man väl sitter där på plats.

Förväntan byggs upp under dagen och man blir mer och mer pirrig ju närmare sändning man kommer. Kommer platserna att vara bra? Blir stämningen bra? Kommer rätt låtar att vinna...

Det började riktigt bra redan i fredags kväll när vi äntligen var framme i Kiruna vid 22.30-tiden på kvällen. Maria och Anette skulle ge oss en snabb rundtur i Kiruna innan vi skulle åka hem till deras kusin Siri. Och tänk ändå... Just när vi passerar Ferrum så kommer bussen med artisterna från Arena Arctica till hotellet så redan där fick se Sibel, Andreas Johnson, Ola och några från The Poodles. Det gav oss ju maxad festivalstämning direkt.

När vi sedan efter att ha gjort Kiruna på lördagen äntligen kom till arenan så blev det lite pinsamt nästan. På vägen in i arenan så kom det fram ett par personer som var alldeles till sig över att få träffa mig. Det är man ju inte riktigt van hemifrån precis. Det känns lite genant att bli så överröst med beröm och smicker. Egentligen borde man ju bara suga åt sig och njuta. Men så är ju inte riktigt vi svenskar. Sedan fick jag dessutom ställa upp för fotografering…

När vi sedan trixat oss fram till våra platser så får vi årets överraskning. Bättre platser kunde man helt enkelt inte få. Vi satt precis framför catwalken där den vinklade, så vi hade ju alla artister som gick ut på catwalken en halvmeter ifrån oss. Dessutom satt vi så att om vi bara vred oss lite bakåt så såg vi rakt in i Greenroom där artisterna och kompositörerna sitter. Minst sagt lyckat!!!

Stämningen i hallen var dessutom maxad till tusen och efter uppvärmning av Babsan och ett coverband (som var helt sanslöst duktiga) så blev det så dags och Arena Arctica fullkomligt kokade…

Och äntligen var det dags för tävlandet.

E-Type&The Poodles inledde med ett superframträdande. Det var energi från första stund till sista ackordet. Låten är mycket bra och förtjänade verkligen en plats i Globen men mötte ju tyvärr sin överman, eller rättare sagt sin överkvinna i Sibel. Visst är Sibels röst helt magisk ibland och låten är ett kompetent hantverk men på plats i Arena Arctica kändes det hela minst sagt platt. Jag har ju inte hunnit se TV-programmet än men jag misstänker att Sibel gick igenom rutan på ett helt annat sätt än hon nådde oss i publiken. Men visst… Hon är värdig sin plats i Globen, men nog kunde vi skickat vidare ett roligare bidrag till Globen.

I den andra semifinalen möttes Ola och Caracola. Både Ola och Caracola gjorde bra framträdanden men jag måste säga att Ola utklassade Caracola. Ola strålade som aldrig förr och gjorde två helt enorma framträdanden. Jag led med Mirja (som jag träffade i Eftersnack i TV) när hon satt i Greenroom. Hon såg ut som hon skulle kräkas eller dö när de väntade på resultatet. Ola fnattade totalt ur av glädje när han gick vidare till final mot Sibel och lyckades däcka Kristian Luuk alldeles där vi satt. Så Maria Labba satt verkligen på parkett för det.

När sedan Sibel mötte Ola så höll jag stenhårt på Ola. Energin i hans framträdande och hans proffsighet och äkta glädje fick mig såld. Det kändes mer fräscht än Sibels klassiska och i och för sig urstarka framträdande. Olas låt är bättre än Sibels. Så är det bara. Men det gick ju som det gick...

Att sedan Mirja fixat autograf till en kompis till Charlotte Hermanssons barn var ju en bonus. Hoppas att Linda som heter blir glad. Att sedan Mirja dessutom fixat en autograf från Ola till mig fick mig bara att smälta. Du är underbar Mirja!

I den tredje semifinalen var det minst sagt upplagt för årets match. Carola vs Nordman. Och vilken match det sen blev. Men jag tycket uppriktigt sagt otroligt synd om Carola när hon gick upp på scen. Hon utstrålade en otrolig nervositet och osäkerhet. Hon såg närmast ut att lida. Men sen ser man vilket fullblodsproffs hon verkligen är. För i samma stund låten går igång genomgår hon en fantastisk förvandling. Då strålar hon verkligen och ser ut som om hon skulle äga scenen. Det som var synd är att det totalt saknas magi och spänning mellan henne och Andreas Johnson. Den riktiga känslan av att ”det här gör vi tillsammans” infinner sig aldrig. Och det är synd. För låten har fortfarande alla de kvalitéer som krävs för ett bidrag i Belgrad. Det är en lår som håller internationell standard och troligtvis fungerar bättre utanför Sverige än i Sverige. Dessutom skapas utomlands inte den negativa anti-Carolahysteri som kännetecknat de senaste veckorna i svensk media. Det är inte låten eller Andreas som slogs ut ur Andra Chansen, det var Carola som slogs ut av svenska folket.

Nordman hade verkligen publiken i Arena Arctica på sin sida. Det var en helt otroligt stämning i hallen när Nordman körde sin låt. Folk stod upp och sjöng med, och klappade i låten och applåderna när låten var slut var öronbedövande. I det ögonblicket insåg man att ödet var beseglat för Carola och Andreas.

Den fjärde semifinalen mellan Therese Andersson och Suzzie Tapper kändes mest som en transportsträcka för att få fram en mottävlare till Nordman. Med det stöd Nordman hade, och med det flow man fick efter att ha slagit ut Carola, så kändes de oslagbara. Visserligen sjunger Therese fantastiskt vackert och Suzzies låt är så innerligt äkta att den går rakt in i själen men ändå kändes båda som slagna på förhand oavsett vem av dem som skulle vinna denna semi. Och det visade ju sig också vara fallet. Nordman krossade ju fullständigt Suzzie Tapper i finalen och gjorde sitt bästa framträdande under hela Melodifestivalen.

När resultatet stod klart att det var Sibel och Nordman som gick vidare så var det ju knappast någon jordskredsskräll även om det i sig är omvälvande att Carola blev utslagen. Jag trodde verkligen att hon skulle ta sig till Globen och i alla fall få sin upprättelse i juryomröstningen, även om jag inte trodde att hon och Andreas skulle kunna blanda sig i slutstriden. Men visst hade det varit roligare i Globen med E-Type&The Poodles eller Ola än Sibel. Detta speciellt som ingen av Andra Chansen-deltagarna har någon egentlig chans i Globen. Det skulle vara årets totalskräll om någon av dem skulle vinna.