Vem är bäst?

Just nu pågår riksmötets sista partiledardebatt innan riksdagen stänger nästa vecka.
Åter igen blir skiljelinjerna mellan vår röda och borgarnas blåa politik väligt tydlig.

Jag försöker trycka tillbaka gråten i min hals som väller upp och tårar mina ögon när jag lyssnar på Reinfeldts beskrivningar över vem som är "bäst"? Bäst och de som tillhör eliten ska ha mer av samhällets resurser, så resonerar borgarna. De verkar inte bry sig om

att socialbidragen ökar,

att allt fler barn lever i nyfattigdom i dagens Sverige

att minst 80 000 som är sjukskrivna kommer att få lägre sjukpenning efter 1 juli 2008

att de som är långtidsarbetslösa pressas längre bort från arbetsmarknaden och ska leva på mindre

att pensionärerna får ingenting

att deras ekonomiska fördelningspolitik (där de rika får mer och de med mindre resurser får mindre)bidrar till en ökad inflation. Har inte varit så hög som den är nu sedan början av 90-talet, ca 4%

att lånen på villorna blir dyrare

att matpriserna m m ökar

att det helt enkelt blir dyrare att leva och bo.

Reinfelt beskriver även att Sverige gör nu "trenbrott" och det beror på hårt eget arbete, dvs eliten igen! Han använder ordet trendbrott i var och varannan mening.

Det verkliga trendbrottet i dagens moderata Sverige (och detta är historiskt!) är att för första gången under goda år så backar långtidsarbetslösa, sjukskrivna, barn som lever i fattigdom allt längre ner i borgarnas utanförskap!

Det är orättvist!