Stockholm kanske inte är så illa ändå. På avstånd.

Solen går ned över Stockholm medan jag går mot Centralstationen. Jag undviker Drottninggatan, där rusar folk med panik i blicken i jakt på den perfekta klappen. Jag brukar nog också vara så, inte vet jag om det beror på att jag lärt mig något för livet i och med det jag var sjukskriven eller om det bara är att jag längtar hem.

Men det oroar mig inte det minsta, fast jag inte köpt en endaste julklapp, och inte har någon som helst koll på vad och hur och när på julafton. Det känns oviktigt, jag är bara glad att jag om några timmar får komma hem. Hem till mig, mina barn, min man och en julhelg med släkten och vännerna. Det kommer att bli som det blir. Och det är bra.

Det är faktiskt riktigt vackert i Stockholm idag, och idag kan jag förlåta staden för att den inte är Norrbotten, eller Piteå kanske jag ska säga. Igår var jag trött, frusen och hungrig och kände mig ensammast i världen. Längtade hem så det gjorde ont i kroppen, och tänkte att hit vill jag ALDRIG mer. Men idag känns allting bättre, för nu är jag på väg hem. Arbetet i kammaren idag var den sista för julen. Det finns en del inplanerade möten, men jag får vara hemma vid i alla fall. En del av mina kamrater kommer vara bortresta så det är nog mest mig ni kommer att få stöta på här i bloggstugan.

Men det känns som ett kärt besvär. För mig är det viktigt att folk får veta vad vi sysslar med, och kan säga vad de tycker och tänker. Och kanske mest av allt, vi är faktiskt vanligt folk vi också. Vi är bara människor, i och för sig med makt och möjlighet att påverka. Men så se då till att ta chansen och ge oss av era upplevelser. Vi är dock bara sex stycken sossar från Norrbotten, och vi är våra och människorna i våra nätverks upplevelser. Genom att dela med er av era erfarenheter blir vår verklighet större.

Och vi är som sagt bara människor, så hur mycket vi än försöker hinna med i besök ute i länet, kan vi aldrig nå varje kotte där ute. Men här finns en möjlighet att nå oss, så jag hoppas på fler inlägg och kommentarer. Och hoppas vi ska mäkta med att svara på allt. *L*

Mvh Hannah