Det var bättre förr

Jul och nyårs helger, en ständig lördag, lugnt och stilla men stressigt som attan för en del. Tidigare hade jag alltid kalendern full även under ledig tid, jag var formligen livrädd för att inte ha planerat. En icke planerad dag var misslyckad. Konstigt nog var de planerade i slutändan inte så mycket bättre, det blev sällan precis som jag hade bestämt mig och då var det inte bra.

Den här julhelgen har vi inget planerat, nästan i alla fall. Vi ska bort i morgon, men det krävs inte så mycket av mig. Det är både skönt och lita trist. Jag gillar ju kickarna som det ger att ha planerat in i minsta detalj, och gärna så på gränsen att jag precis lyckas. Konstigt hur det mesta känns mediokert när jag inte pressar mig själv till bristningsgränsen. Men jag har ju slutat med det.

Därför sov jag länge idag, också. Har sedan ätit frukost, och läst i min nya bok. Eva F Dalgrens: Det här är inte jag. Det är en bra bok, men ganska jobbig att läsa. Man känner igen sig, eller jag gör det i alla fall. Hur kan det komma sig att fler och fler blir sjukskrivna för utmattingsdepression? Att min mormor som haft ett tungt arbete inom äldreomsorgen och orkat ändå fram till pensionen och att unga kvinnor idag tar slut innan de fyllt 30 och inte fattar hur de ska orka leva ändå fram till pension.

Är det så att det var bättre förr, kvinnorna alltså? Bättre kvalité liksom.
Vi som tillhör den utbrända generationen kanske också är produkter i ett slit och slängsamhälle, som ska bytas ut mot något nyare, snyggare, och trendigare när vi tagit slut.
Allt i tidens anda. Eller?