Tidig morgon idag, tänkte att jag skulle försöka sova en stund på flyget. Men två herrar bakom mig förde ett intensivt samtal, och trots att jag försökte stänga ljuden ute med lurarna till telefonens headset var det helt omöjligt att undvika samtalet bakom min rygg.
Den ene hade stora problem, ett antal arbetsgivareförsökte hela tiden bjuda över varandra för att få honnom på sitt företag. Men han tänkteinte flytta vind för våg, då fick de ordna ett arbete åt hans fru också. Vilket jag i ochför sig förstår, man vill ju inte flytta till arbetlöshet.Samtalet forsätter i samma höga samtalston tills mannen med de stora problemen utbrister:
- Har du tänkt på att de har mycket snyggare flygvärdinnor på Norwegian, än på SAS.
Hans samtals partner instämmer:
- Jaa de börjar ju vara gammla, beror nog på LASen.
- Jaa, djävla LAS.
Skönhet kan säkert förbättra ens chanser att få jobb, och kan ibland vara ett yrke. Men den ungdomliga skönheten är förgänlig och att bli sparkad för att man blir äldre och i en del människors ögon mindre attraktiv känns som en arbetsmarknad jag inte ser fram emot.
/Hannah
2 kommentarer:
En sådan arbetsmarknad är inget att eftersträva: en fråga för socialförsäkringsutskottet - jobba efter 67 med en klar klassproblematik.
LAS är ju fantastiskt om man blir anställd i början på en lång lång period av uppgång inom den bransch man tar anställning inom.
Då har man det kirrat.
Det är ju värre för alla som inte har sådan tajming, då riskerar man att åka på vikariat efter vikariat för att LAS-folket sitter på positioner som de faktiskt fått genom tur.
Visst är det bra med anställningstrygghet, men visst kan ni erkänna att det finns en viss baksida med lagen? Ska den se ut som den alltid gjort, det är också tveksamt.
Skicka en kommentar