I samtalet säger några utav dem ungefär så här:
Vi blir konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden för att deras utbildning är bra.
Det är bättre än att vara ute på olika arbetsplatser för man får vara med klassen och man känner sig inte i vägen det finns tid att verkligen lära sig det man ska.
Att facket är viktigt är inget snack, alla är med i Byggnads, och när det handlar om regeringens politik så har byggandet hela tiden ökat under högkonjunkturen men börjar nu stanna upp. De pratar om att jobba i Kiruna när de går ut skolan, att man måste vara beredd att flytta på sig för att få jobb. Vi pratar också om vad som byggs och hur det byggs. Att investeringstödet när det togs bort, minskade antalet lägenheter som byggs kraftigt, trots att det på många håll råder bostadsbrist.
Vi pratar också en del om miljö och byggande, och det är gott att se att framtidens byggarbetare tycker att miljön är en viktig fråga särskilt som byggbranschen kan vara rätt konservativ i miljöfrågan.
Senare under eftermiddagen träffade även ett gäng debattglada grabbar hos min tidigare arbetsgivare NCC, som hade synpunkter och frågor på allt från Regionfrågan, Mona som ledare, till regeringes förödande politik. Det var så att jag knappt behövde säga något, här hade man redan klart för sig att det inte bara var en orättvis politik utan också att regeringens politik undergräver välfärdssamhället.
Svart på vitt. Regeringens politik späder på bostadsbristen. De som har jobb gillar inte att deras futtiga skattesänkningar betalas av sjuka och arbetslösa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar