fredag 7 november 2008

Gu-vare-lovs-dagen

Idag är det "gu-vare-lovs-dagen" som vi säger hemma i Överkalix, vilket innebär veckans sista arbetsdag innan helgvilan kommer. Och vilken vecka det varit, helt fantastiskt med alla arbetsplatsbesök som jag och mina s-kamrater gjort tillsammans med LO. Har startat dagen ca 7.00 varje morgon och hemma igen på sena kvällstimmarna. Har kört ca. 230 mil denna vecka! Känner mej full av inspiration och energi trots att kroppen kändes lite seg imorse.

Sitter nu framför datorn och reflekterar över alla besök jag gjort. Började i Älvsbyn på måndag (livsmedelsanställda, kommunal, seko), tisdag i Boden (kommunalare), onsdag med skogs-och träfacket (från Orrbyn, Älvsbyn till SCA-sågen i Piteå) och torsdag i Luleå (kommunal och handels). Det gemensamma från alla arbetsplasterna är oron över arbetsmarknadspolitiken och borgarnas nedskärningar av arbetsmarknadsutbildningar, försämringarna i A-kassan och sjukförsäkringen. Det blev många berättelser om arbetskamrater och vänner som har drabbats av nedskärningarna.

Den berättelse som berörde mest var nog den om Karl-Åke, 52 år, som drabbades för några år sedan av den s k skellefteåsjukan, samma sjukdom som tog hans fars liv. Han har senaste åren genomgått organtrasplantationer och väntar nu på ytterligare en. Han är rullstolsbunden, har behov av dialys några gånger/vecka och mycket, mycket sjuk. Nu har han fått sänkt sjukersättning och man bedömer att han har viss arbetsförmåga. Alltså han är inte tillräckligt "allvarligt sjuk" och hans arbetsförmåga ska prövas. Det är väl bra att man prövar om det går att jobba, men var kan Karl-Åke arbeta med sin sjukdom? Var går gränsen för "allvarligt sjuk"?Och hur klarar han av sin dagliga ekonomi med sänkt sjukpenning? Är han en av de 20 000 som inte kommer att ha en sjukpenning efter nyår med borgarnas nya s k rehabiliteringskedja? Vad ska han leva på? Hur många fler finns i samma situation som Karl-Åke? Att få en svår sjukdom rår man sällan över själv. Man blir inte heller friskare av att få sämre ekonomi och gå och oroa sig hur man ska klara mat för dagen och sin hyra.

Självklart kom frågan om Mona Sahlin och vårt sammarbete med mp och varför stänger man ute v? Men, har vi verkligen stängt ute v? Tveksamt. Är det då v som stängt in sig? Ja, kanske det. I varje fall så har vi haft en bra särborelation tidigare i åtta år med v och mp. Det är något man inte bara avslutar så där abrupt. I mitt utskott i riksdagen, näringsutskottet, har vi mycket bra samverkan med v och mp. Så är det i flertalet av riksdagens utskott.

Så alla bloggläsare - mitt stalltips är att samverkan med v pch mp kommer att växa sig starkare och starkare ju närmare valdagen vi kommer.

Till sist: Stort tack till LO, arbetarekommuner, arbetsplatser, fackklubbar, ombudsmän m m som varit med denna vecka och gett mej möjligheter att lära mycket nytt och få vara direkt i människors vardag.

2 kommentarer:

Bubbe sa...

Nu är du Karin också officiellt utmanad att skriva sju saker om dig själv:-)
Bubbe

Fredrik Lundh Sammeli sa...

Karin, du är utmanad... = )