Medlemsutveckling en väg ut ur (S)krisen

I helgen har jag haft äran att få hålla kurs för våra nya medlemmar. Steg 3 i medlemsutbildningens om bland annat handlar om retorik och kommunikation. Jag säger äran, för det är verkligen det, möjligheten att få möta dessa engagerade och
brinnande människor som valt att lägga sin fritid på att vilja lära sig mer om hur man påverkar sitt samhälle.

Det är en stor förmån att få vara heltidspoltiker, nästan som att vara popstjärna för oss som är politisk intresserade. Man får ägna hela sin tid till att jobba med det vi tycker är som roligast. På min väg till uppdraget som ledamot har jag mött många människor som delat med sig av sin erfarenheter, och sina kunskaper. För mig känns det därför givet att på mitt sätt försöka ge tillbaka av det jag har fått.

Under vad som har känts som en lång deprimerande höst, där vi Socialdemokrater rannsakat oss, klätt och i säck och aska. I det närmaste rullat oss i tjära och fjädrar, krisat, och suttit på vår kammare och grubblat börjar det nu kännas som vår.

Den första spirande grönskan var Kriskommissionens seminarie på Rönneberga där Karin Pettersson, lyfte just vikten av medlemmarnas betydelse. Som jag har längtat efter att höra någon prata om detta. Hur viktig vår organisation är, och våra medlemmars betydelse för vår framtid. HBT-Sossen kallade seminairet för Redbull för röda rosor i sin postning från seminariet, jag kan bara instämma.

Vi är en folkrörelse, och medlemmarna är inte bara viktiga som våra budbärare för att nå ut med vår ideologi och vår politik. De är också bärarna av kunskaperna om hur samhället ser ut, och hur vi kan lösa problemen. Tillsammans blir vi kunnigare, och tillsammans kan vi göra en bättre värld är möjlig.

Tack till alla nya medlemmar för den tid och engagemang ni lägger ned.
Ni är behövda, på så många vis.

Även om jag var död som en sill när jag kom hem från Sunderby folkhögskola, efter en maraton vecka kände jag mig glad. En sovmorgon senare så känner jag mig och stärk och glad. Efter kriskommisionens rapport på gruppmötet i går kastade jag så väl säck som aska. Nu är det färdig krisat. Styrkan i att göra saker tillsammans är otvetydig, så huka er i bänkarna gubbar och kärringar: Nu laddar vi om!


Ps. Lite extra glad blev jag när jag på facebook upptäckte att Jonas, en av kursdeltagarna bloggat om helgen. Och att även han kände sig inspierad. Så se till att bli följare av Jonas blogg, ni som inte redan är det. Ds