Stor eller liten bokstav i partibeteckningar?

På vårt intranät i riksdagen, Helgonät, kan man hitta både det ena och det andra. Som officer till yrket, skolad i förkortningar, KMÄ-nummer och skrivregler brukar jag ibland roa mig med en djupdykning i vår språktjänst. Nyheten idag är denna:

När den nya upplagan av Språkrådets Svenska skrivregler kom ut i september var en av nyheterna – faktiskt den enda riktigt stora nyheten – att förkortningarna för de politiska partierna enligt Språkrådet nu skulle skrivas med stora bokstäver: C, FP, KD, M, MP, S, V.

Många, både bland våra egna medarbetare och bland utomstående, har undrat hur vi i riksdagen skulle ställa oss till detta. Nu kommer svaret: Riksdagen kommer att gå över till att använda stor bokstav i partibeteckningar, men först i och med nästa riksmötes början, alltså 2009/10. Det beslutade riksdagens kanslichefer i samråd med språkvårdaren på ett kanslichefsmöte den 20 oktober.

Konsekventa regler

Vad ska då detta vara bra för? Tja, Språkrådet vill helt enkelt ha konsekventa regler. Namn skrivs med stor bokstav, och förkortningar för namn skrivs också med stora bokstäver. Om nu Landsorganisationen förkortas LO bör därför också Miljöpartiet förkortas MP. Det hittillsvarande bruket har alltså inneburit ett svårmotiverat och lite irrationellt undantag från huvudregeln. Möjligen är det en kvarleva från den tid då även själva partinamnen skrevs med liten bokstav, något som för övrigt fortfarande är vanligt förekommande i dagstidningarna.

Att se, för att inte tala om att skriva, saker som Jan Björklund (FP) anser … kommer förstås att kännas ovant till en början, men det kommer säkert snabbt att gå över. En vinst med nyordningen är också att det kommer att bli tydligare när partibeteckningen står ensam i en text utan parentes. I ett gemensamt utspel säger S och M i dag att … är faktiskt betydligt mer lättläst än I ett gemensamt utspel säger s och m i dag att …