onsdag 27 februari 2008

Stylade ungar och lackade bullar

Vi lägger mer pengar än någonsin på att renovera och inreda våra hem. De blanka, tjocka inredningsmagasinen viskar förförande från hyllorna och i tv-rutan slåss, Ernst, Willy, Mija, Matte, Johnnie och Mattias om vår uppmärksamhet med alla smarta "gör det själv tips".

Det ställs till sin spets i den amerikanska tv-serien Extreme Home Makeover, där tv teamet har ett lämpligt sunikgt hus att sätta tänderna i, gärna någon familj som inte är allt för lyckosam i livet och när det väl presenteras gråter människor av hysterisk lycka.

Jag undrar om de gråter så för att det äntligen fått råd att helrenovera huset, eller om de gråter för att de tror att de äntligen ska bli så där lyckliga som man kan se i inrednings magasinens reportage. Vi längtar hela tiden tillls sedan, sedan när vi har allt det där, de senaste, den välordnade, välstädade hemmet och så glömmer vi nuet. Det enda som vi egentligen är garanerade att ha.

Och vi blir lurade, bedragna, för lika lite som modellen på framsidan av senaste modetidningen är äkta (ljussatt, troligen opererad, och retucherad) så är också heminrednings tidningarna lika.
Lyssnade på programet Plånboken i P1 där programledaren berättade att de innan de fotar ett reportage lägger ned massor med tid, att möblera om, fixa, se till att ev barn är rätt klädda och till och med lacka bullarna för att de ska se extra goda ut.
De säljer på vår dröm, sporrar oss in i en ständig kapplöpning med tiden där vi ska räcka till till allt från goda föräldrar, bra anställda, och det snygga hemmet också allt där emellan.
Verkligheten duger inte. Och vi försöker desperat att konsumera oss till denna lycka.
Inte konstigt att behovet av konsumentrådgivning ökar.

Vi vill uppenbarligen bli bedragna och lurade, för någonstans vet vi, att det inte är sant de som de glansiga magasinen säger mig. Och min man blir aldrig någon Matte, Mathias eller Johnnie.
Vi får leva i vår vardag, och försöka vara glada för var dag som är vår utan en vit tygsoffa, med sytlade ungar och lackade bullar.

Hannah

1 kommentar:

Livet i träsket sa...

Vilket bra inlägg, verkligen tänkvärt för så är det verkligen...