Mama Mia

Lämnar nu Grekland och en intensiv vecka bakom mig. Har fått inblick i ett land på ruinens brant som kämpar för sin överlevnad. Idag påväg ut mot flygplatsen fick vi information om att presidenten kallat till sig alla partiledare för överläggningar vilket inte hör till vanligheten. Vi får väl se om något händer innan vi ens nått Sverige. Igår efter vårt besök på parlamentet fick vi än en gång denna vecka se torget framför byggnaden fyllas av 1000-tals och åter 1000-tals människor och samtidigt en poliskår förstärkas av militär.



Men allt har inte bara handlat om landets ekonomiska kris utan en stor del av mitt fokus har varit på den havererade migrations- och asylpolitiken. Definitivt en stinkande bakgård i EU om man söker efter människovärde, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Har haft bra möten med bla FNs flyktingorgan UNHCR för att få rapporter om det som är deras vardag men också besökt 3 ansvariga ministrar för att få höra hur man ser på sitt eget ansvar. Finns mycket att önska från dessa kan jag lugnt konstatera.

Starkast intryck av hela veckan gjorde dock min resa till regionen Evros i Norra Grekland och gränsområdet till Turkiet. För många av oss ytterligare bara en bit av vackra Grekland samtidigt som det för hundratusentals andra är porten till framtiden. Vägen in i Europa på sin resa från svält, fattigdom, förtryck, förföljelse, krig, naturkatastrofer och allt annat som kan få människor att lämna det man har för att söka en ljusare framtid i Europa och EU.

Vi besökte gränsstationen Kipi där man för en ojämn kamp mot människo- och drogsmugglare. Gick till mitten av bron där Grekiska soldater står sida vid sida med Turkiska över floden evros som bara i vår tagit över 60 människors liv under deras desperata flykt.



Samtidigt är allt man här pratar om jakten på illegala invandrare och hur man ska kunna hejda dessa människor från att nå Europa. Var försvann medmänskligheten, solidariteten och varje människas rätt att få sina asylskäl prövade?

I flyktinglägret i en av byarna bredvid förvaras de man lyckas få fast. Trots att det var städat, tömt på överbeläggningen och tillfixat så går det bara att jämföra med fängelset Bangkok Hilton som jag 2009 fick möjlighet att besöka.



Avskyvärt. Hittar inget annat sätt att beskriva det på. Allt annat än mänskligt, skulle vi behandla djur på detta sätt i Sverige skulle kritiken vara dödande. Här trängdes för stunden 370 människor inlåsta i burar i en byggnad som inte städades, där vissa enl UNHCR hade TBC och där man bara väntade på att dagens "skörd" skulle packas in efter att vi åter lämnat lägret.

Fy fan. Detta är Europa, detta är en del av vårt eget EU! Detta är en omänsklighet jag vägrar acceptera. Det går att möta människor med respekt och det är varje människas rätt att få en rättssäker prövning. Visst, Grekland har ekonomiska problem och trycket mot södra Europa är större nu än på mycket länge. Men det är inte hela sanningen. En havererad migrationspolitik och asylprövning måste kallas vid sitt rätta namn. Så här kan vi inte fortsätta.

Varför heter detta inlägg Mama Mia kanske du så här i slutet undrar? Jo, där framför en bur i ett "flyktingfängelse" skiner en 16 årig kille från Afghanistan på flykt upp och möter mitt svar att jag är svensk med att säga "ABBA" och börja nynna på Mama Mia.

En påminnelse om att världen är liten och att det står en människa av kött och blod framför mig, även om han behandlas som ett djur. Ibland skäms jag över att vara Europé.

-Fredrik på väg hemåt