Glesbygdens för- och nackdelar

Det är så underbart skönt att vakna i sin egen säng, hemma i Arjeplog. Att sedan få sitta vid köksbordet och titta ut över Hornavan, det är livskvalité av stora mått!
Jag försöker alltid att läsa alla "hemma-tidningar" på morgonen och särskilt gillar jag att följa Bubbes ledare i Piteå-tidningen. Idag sätter han fingret på många Arjeplogsbor oro och kamp för läkarjouren. Nu är beslutet fattat i landstinget, så nu återstår bara att utvärdera hur det blev.

I måndags, när jag var hos Folktandvården, träffade jag en Arjeplogare som har en lång och gedigen erfarenhet av att arbeta inom sjukvården i Arjeplog. Den här Arjeplogarn tog upp ämnet själv och var inte det minsta orolig för framtiden, utan hävdade med bestämdhet att svårt sjuka har i alla tider skickats vidare till kustsjukhusen, fort som fan (ursäkta språket) enligt personen. Varför? Jo, därför att det är vården vid sjukhusen som är viktig, inte att det kommer in någon jourläkare till Vårdcentralen.

Men jag känner precis som alla andra som bor i Arjeplog, en gnagande oro över att allt förvinner bort. Vi blir färre och färre Arjeplogare för varje år som går och det påverkar servicen på många håll. Vi är nu 3114 stycken innevånare.....
Inte för att jag har lust att ägna mig åt självömkan, men fakta säger mig att vi är illa ute.
Staten måste ta ansvar om hela landet ska kunna leva och utvecklas. Då menar jag via skattessystemet och genom strategiska satsningar på välfärden som finns och ges i kommuner och landsting. Arjeplog är inte en enda orten i Sveriges avlånga land som har problem men även möjligheter, det som förenar orter som Arjeplog är att vi behöver en statsapparat som bejakar glesbygd, landsbygd och inte endart tittat enögt på storstäderna.