Efter en lång och seg förkylning, så kroknade jag ihop här hemma i Arjeplog. Allt enligt doktorns råd och recept, så ägnar jag mig nu åt gamla huskurer. Ingen modern medicin tycks fungera, så det är att vrida tillbaka klockan till huskurernas tidevarv.
Nog om det, jag läser med stort intresse medias bild över vad som händer i partiet. Dramatik, intriger och rosornas krig. Försäljningen av lösnummer är säkrad för flera dagar framåt. Medias logik fungerar till 100 %!!
Än efter den andra ska avgå. Tomas Östros, Ibraham Baylan.....näääää, varför låta sig nöjas med det, kräv hela partiledningens avgång för jösses!!
Frågorna som dryftas snubblar nästan över varandra, men ingen tycks ha en enda aning om vilka svaren kan tänkas vara eller åtminstone bli.
Kanske är det så att bilden, verkligheten och människors vardag skiljer sig åt. Det skiljer sig rätt mycket från att leva sitt liv i Arjeplog, jämfört med en stor stad i södra Sverige. Men det finns också många likheter; vi kliver upp och går till jobbet, skickar iväg ungarna till skolan och oroar oss för våra allt äldre föräldrar. Jag gör det i allafall.
Vardaglig frågor spelar roll.
Politik brukar ju handla om att vilja och det är väl vår stora utmaning. Vad vill vi i männsikors liv och vardag.
Jobben var finns dom, affärens överlevnad, Norrbottniabanans byggstart, mediciner som fungerar, ungarnas skolan, att det finns en läkare på plats på vårdcentralen, familjens ekonomi, snöröjningen, mammografibussen osv osv osv Funderingarna kring vardagslivet och framtiden är många, men skiljer sig åt. Vi människor är ju, tack för det! Olika, så därför går vi nog heller inte runt och grunnar på samma tankar samtidigt.
För egentligen så hör jag väldigt lite om, att vi skulle ha fel politik och det kanske är därför rösterna höjs för att hela partiledningen ska avgå. Känns lite som forna dagars "kungalogik", hugg huvudet av folk bara, några måste offras...och sen går vi bara vidare.
Men jag vet inte jag....
Visst spelar våra ledarna en mycket stor roll, men när jag valarbetade i Norrbotten så mötte jag många människor som uttryckte sin förtjusning över Tomas Östros. Bilden är nog inte så kritallklar, varken när det gäller frågeställningarna eller våra politiska ledare. Nej, beror nog på ur vilket perspektiv man väljer att betrakta frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar