En helt vanlig tisdag?

För dom allra flesta människor är den här tisdagen som vilken annan dag som helst. Man kliver upp och hjälper ungarna till förskolan, vaknar och äter en sjukhusfrukost, går till skolan eller ligger helt enkelt kvar i sängen. Lika många människor som finns i vårt land, finns det olikheter i våra liv. Är det något fel eller skrämmande? Nej inte för min egen del i allfall. Jag lever ett rätt så stillsamt familjeliv där hemma i Arjeplog och är glad när det går bra för ungarna och jublar när vi får åka till stugan i Västerfjäll. Men jag är inte så naiv, att jag inte fattar att alla människor inte lever sina liv som det jag gör. Man är kanske sjuk, förstår inte vad vi säger i det här landet, har inget jobb, ungarna kanske strular runt och livet är allmänt trassigt. Det är väl just där, i den insikten som min politiska passion glöder. Vi behöver inte alls vara lika, ha samma traditioner eller alltid prata samma språk. Men herre jisses, vi måste väl ändå ha ambitionen att utjämna klyftor och skapa likvärdiga möjligheter?! Poängen med livet och samhället är väl inte likriktning?!? Vem vill leva i ett sånt samhälle?
Politiken och demokratins roll är att upprätthålla en rättstat där alla människors lika värde kämpas för, varje dag. Jag är en stolt socialdemokrat, men just den här tisdagen, när riksdagens högtidliga öppnande sker, så tycker jag himlen är grå och stämmningen skum. Jag inser att främlingsfientlighet, konstiga debatter och försök med enkla retorisk lösningar kommer att bli en del av min arbetsdag. För mig är den här tisdagen inte vilken tisdag som helst.