Vaken före tuppen!

Jag fattar inte varför jag vaknade runt halv fem i morse?! Helt i onödan kan jag säga, för det här var sista dagen hemma i Arjeplog. I morgonbitti bär det iväg till Stockholm igen för på fredag åker mitt utskott på tjänsteresa.

Nåja, tidiga mornar innebär en härlig kopp te och läsning, håll i er nu, Riksrevisionens granskning av "Medfinansiering av statlig infrastruktur". Ja, jag vet att det är nördigt, men det var den som låg närmast till hands när jag satte mig vid köksbordet.

Vad sa rapporten då - som med nästan alla rapporter så fanns där både ris och ros. Visserligen gick det att se ett nettobidrag till den statliga investeringsramen och att förhandlingarna om medfinansiering lett till att man kunnat samordna och förbättra statliga och lokala investeringar.....men det gick även att se brister. Brister som i allafall jag tycker är illavarslande.

Riksrevisionen säger att förhandlinga om förtur inneburit att mindre lönsamma projekt med medfinansiering konkurrerat ut mera lönsamma åtgärder utan medfinansiering. Intressant, men föga förvånande.

I flertalet av avtalen om medfinansiering gick det inte att avgöra vem som ansvarar för vilken del av infrastrukturen. Intressant, men oroväckande.

Riksrevisionens granskning visar att förskotteringar använts för att hantera förseningar(av Trafikverket)och - av intressenterna - för att försäkra sig om att det "egna" projektet ska bli av. Förskottering har också blandats in i medfinansieringsförhandlingarna. Intressant, men det blir uppenbarligen rörigt.

Sammantaget har detta inneburit att den samhällsekonomiska prioriteringsgrunden delvis satts ur spel och förskotteringar begränsat även det framtida förhandlingsutrymmet. Intressant, men faktiskt rätt så skrämmande.

Med tekoppen i ena handen och Riksrevisonens rapport i andra handen känner jag tillförsikt i att vi socialdemokrater är tydliga när det kommer till Norrbotniabanans framtid, det är en statlig angelägenhet för hela Sverige.