Skoltrötthet och upprepandet av att alla inte kan eller vill bli akademiker.

Jag lyssar just nu på utbildningsministern som upprepar gång på gång att alla unga människor inte kan eller vill bli akademiker. Det känns som om att om den devis får fortsätta att upprepas så blir det en sanning för många unga. Du kan inte, eller du vill väl egentligen inte?! Hur ska ungas drömmar få bli möjliga i borgerlighetens utbildnings-Sverige med den inställningen? Jag blir så nedslagen, det känns som att lyssna på högerns retorik för hundra år sedan, låt nu bönderna och arbetarnas unga vara kvar vid sin läst. Inte ska dom väl drömma eller önska sig ett bättre liv? Varför, för alla kan ju inte eller vill inte bli akademiker. Nej, men alla önskar sig nog ett liv och ett arbete som inte sliter dig sönder och samman.