Vi Pitebor, vi är ödmjuka

Alla som känner en Pitebo vet att vi av naturen är ett ödmjukt folk, den omtalade Piteandan är inget annat än ett brott mot jantelagen där vi helt enkelt konstaterar att vi är bäst, allt annat snack kan bara vara avundsjuka. Jag vill inte verka skrytsam, men igår besökte jag den bästa byggutbildningen i landet. Strömbackaskolans elevbygge, som alltså är ett samarbete mellan gymnasieskolan och Pitebo (bostadsbolag) där man sedan 30 år tillbaka där elevernas nyförvärvade kunskaper få praktiskt handling under lärarledd tid genom att bygga hyreshus.

I samtalet säger några utav dem ungefär så här:
Vi blir konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden för att deras utbildning är bra.
Det är bättre än att vara ute på olika arbetsplatser för man får vara med klassen och man känner sig inte i vägen det finns tid att verkligen lära sig det man ska.

Att facket är viktigt är inget snack, alla är med i Byggnads, och när det handlar om regeringens politik så har byggandet hela tiden ökat under högkonjunkturen men börjar nu stanna upp. De pratar om att jobba i Kiruna när de går ut skolan, att man måste vara beredd att flytta på sig för att få jobb. Vi pratar också om vad som byggs och hur det byggs. Att investeringstödet när det togs bort, minskade antalet lägenheter som byggs kraftigt, trots att det på många håll råder bostadsbrist.

Vi pratar också en del om miljö och byggande, och det är gott att se att framtidens byggarbetare tycker att miljön är en viktig fråga särskilt som byggbranschen kan vara rätt konservativ i miljöfrågan.

Senare under eftermiddagen träffade även ett gäng debattglada grabbar hos min tidigare arbetsgivare NCC, som hade synpunkter och frågor på allt från Regionfrågan, Mona som ledare, till regeringes förödande politik. Det var så att jag knappt behövde säga något, här hade man redan klart för sig att det inte bara var en orättvis politik utan också att regeringens politik undergräver välfärdssamhället.
Svart på vitt. Regeringens politik späder på bostadsbristen. De som har jobb gillar inte att deras futtiga skattesänkningar betalas av sjuka och arbetslösa.

Svart på vitt

• Det blir fler och fler deltider inom handeln på många platser, inte färre.
• Många deltidsarbetande kvinnor slutar ut att stämpla för att de är rädda att tvingas flytta till ett jobb långt bort från sin familj.
• Långt ifrån alla, särskilt kvinnor, klarar sig inte på sin egen lön utan måste lita till att ha en man som försörjer dem.

LO facken i Piteå har i dag gett mig chansen att sitta i ett fika rum, lyssna och samtala med ett flertal handelsanställda. Jag frågar hur deras arbetssituation ser ut, och om den har förändrats?

Jo, heltiderna har blivit färre och det har blivit en hårdare kamp om att få de eftertraktade extra timmarna, och det ses inte på blida ögon när man tar in de som jobbar extra. Jag frågar hur 75 dagar regeln påverkar dem, och en av dem säger att det är ju svårt att få ut någon att plocka frukt tex ett par timmar. En av kvinnorna i fikarummet är en av dem som jobbar extra och hon blir märkbart upprörd när det börjar pratas om 75 dagars regeln i A-kassan, hennes händer skakar och ögonen blir lite tårfyllda. Hon säger att hon hoppas att hon lyckats få ihop timmar nog till ett nytt arbetsvillkor om hon inte hinner få fast jobb någonstans, det bara måste gå och det är lätt att förstå vad som kan tänkas återstå om det inte går.

Här är rätten till heltid mångas dröm, drömmen om att kunna leva på sin lön. Jag vet hur det där är, jag har närstående som har 25% anställning inom handeln som saknar A-kassa. Ibland är det tur att man är två, men ska det behöva vara så i Sverige 2008?

- Ja nog är det underligt att det går att skaffa fram heltidstjänster inom handeln när det handlar om tex bygg varubranschen säger någon. Och visst är det konstigt, att så fort vi pratar ”kvinnoyrken” är det inte möjligt med heltid.

Här i fika rummet syns konsekvenserna av den Moderatstyrda regeringens politik, här finns också grunden för den politik vi ska föra: rätten till fungerande trygghetssystem, krav på rätt till heltid, och ett samhälle som värdesätter jämställdhet. Man ska inte behöva sitta och skaka i lunchrummet för att man är rädd för att måsta gå till socialen.

I veckan möter de Socialdemokratiska riksdagsledamöterna i Norrbotten folk inom en mängd olika branscher, från tidigaste morgon till mitt på natten. Vi finns i människor vardag, inte bara som parti utan så fort vi har chansen – en vecka fri från kammare och utskott nyttjas till max. Låt mig säga att detta är bland det roligaste men också ibland svåraste man kan göra.
LO kallar kampanjen Svart på vitt. Varje månad får de deltidsarbetande regeringens politik. Svart på vitt.

Hannah Bergstedt, riksdagsledmaot (S) i Norrbotten